Torsk på fluga: Skymningshugg

Torsken är tillbaka i skärgården. Fånga den med flugspö!

Torsken är tillbaka i skärgården. Fånga den med flugspö!

Jag startar eftermiddagen i duggregn på havsöringstränderna i Bråviken. Jag får abborre på platser där jag aldrig tidigare fått abborre. Östersjön har blivit fiskrikare och Bråviken tillfrisknar. Yrkesfiskarna fiskade så hårt på gösen att den nästan försvann ur viken, men nu börjar de åter få en och annan längre ut i skärgården. Abborren har ökat snabbt i antal, gäddorna är fler. Och i utsjön finns det åter lax. Men med havsöringen har vi ännu mycket arbete kvar. Det är stor brist på lekplatser i vår region, men antalet ökar nu sakta. Vårt projekt i Näveån är ännu i sin linda. Kvarsebobäcken tar i år emot havsöringar på de nya sträckorna för andra gången. Jag ser inga blankingar idag, men regnet fyller på i bäckarna och nu är det dags för öringarna att börja ta sig upp till lekplatserna. Jag ger upp i förtid och byter plats för att se om torsken är hungrig. Byter till en snabbsjunkande lina och sätter på en Clouser Deep Minnow i Chartreuse och Vitt. Det är en fluga som funkar på allt och är ett säkert kort för Bråvikstorsken. De första kasten ger inget. Jag fiskar djupare. Pang! Vilket chockhugg! Fisken jobbar stenhårt för vinna dragkampen och jag får parera för att hålla fisken borta från grotthålen i djupets blockbrant. Ändå väger den nog bara strax över kilot. Torsken gör sig verkligen på grunt vatten och på flugspö. Den brunvioletta färgen är typisk för torsken här. När fisken kommer in på grundkanten spyr den upp halvsmält strömming. En svart labrador studerar mig när jag landar fisken. Hundens Husse kommer fram.

– En torsk! Inte trodde jag väl att du skulle få torsk på dom grejorna!

Nej, det är kanske rätt unikt att fånga torsk på fluga på Sörmlandskusten än så länge, men det kommer att ändras. Ska bli riktigt intressant att se om vi även får se lite större fisk framöver! Framtiden är tung!

AKTUELLT

Hard Core linbricka

2009 presenterade jag för första gången linbrickan Hard Core. Det var i Fiskejournalens septembernummer det året som pryddes av Martin Falklind med en riktigt fet havsöring. Det är speciellt i fisket efter kustöring som flugfiskare använder linkorg och linbricka, men jag har upptäckt att sådana tingestar är beroendeframkallande. Allt blir ju så mycket lättare med

Försenad film om Hard Core-linbricka

I min artikel om linkorgar i Allt om flugfiske nr. 2 utlovar jag en instruktionsfilm om hur du gör din egen Hard Core-linbricka. Den är ännu inte publicerad, men jag jobbar på att den ska vara tillgänglig så snart som möjligt, senast måndag 16/3 om inte coronan tar mig. Ber om ursäkt för förseningen.

Årets största öring!

Donald Trumps framskjutna haka bleknar bort i grådiset. Jag koncentrerar mig på den lilla orangea punkten som skuffas runt av vågorna som sorlar runt den lilla öns strandkanter. Doften av hav är svag vid denna tiden på året. Men jag känner den ändå. Den är ett minne av många fisketurer. Men detta är årets första.

Havsabborre i Norge: Slitfiske på Østlandet.

När jag ska åka fiskesemester går vattenpumpen sönder. Sånt får inte hända. Men det gör det ju. Packningen blir sådär, men vi kommer iväg, jag och Peter. Vi tittar oroligt på väderprognosen. Till vår förvåning är det ingen storm på väg in, fast det var det ju inte sist heller. Den kom i alla fall.

Gösfluga: Djungelnatt i glömskans rike

Regnet kommer och går. Skymningen kommer. En fet sommarmåne skymtar då och då. Växtligheten vid ån är manshög och gör det svårt att ta sig fram. Jag har inte fiskat på länge och glömmer viktiga saker. Vattnet är lågt och strömmen svag. Jag byter ut sjunktvåan till en flytlina, men har glömt de lätta flugorna

Idfiske på Gotland

Iden var tillsammans med abborren en favoritfisk när man började fiska med fluga på 70-talet och inte kunde resa längre än vad cykeln bar. Id i Kolbäcksåns forsar var riktigt kul. Det var så man lärde sig fickfiske med nymf innan man fick pröva öringen och harren med samma metod. Fisken är perfekt att låta

Havsöringfiske på Gotland – Bapelsinens land.

Den här Gotlandsturen börjar lite märkligt. En bit utanför Nynäshamn – på öppet hav går en fisk upp och vakar. Det ser i alla fall ut som fisk och inte säl. Efter alla resor till ön, det är första gången jag ser detta. Peter som inte kunnat hålla sig, är redan ute med haspelspöet och

I en annan del av skärgården: Abborrbonanza!

Bråviken har inte varit någon höjdare för abborrfiske ännu, säger Peter. Vi prövar någon annanstans. Kl. 5:30 stävar vi ut över blankt vatten på väg någon annanstans. Solen rullar upp på horisonten. En timme senare befinner jag mig på jungfruligt vatten – för mig. Att pröva nya fiskevatten är lika roligt som att komma till