Annika siktar in sig på en skumfläck.

Annika siktar in sig på en skumfläck.

Annika och jag fiskar i Dalaskogarna. Vi bilar mot nordväst över tallhedarna och Annika börjar känna att vi är bortom ära och redlighet. Den där ödsligheten och melankolin som kryper in under skinnet. Dan Andersson och svedjefinnar. Kullor som går ensamma med getterna uppe på fjällkanten och längtar efter folk och börjar se troll och oknytt bakom varje stenröse. Vi parkerar bilen vid en raststuga intill en liten å. Plötsligt dyker en bil upp, som vi sett längre ned efter vägen. Då vänder plötsligt känslan. Är det folk överallt? De här pratar ett främmande språk dessutom. Vi hälsar och det andra paret, lite yngre än vi, tar in i raststugan, medan vi går nedströms för lite fiske. Ån är fin, men vattnet lågt. Jag fångar en öring i godkänd storlek som jag sparar till lunch dagen därpå.

Timea och Zoltan. Trevliga fiskare kan man möta när man minst anar det!

Timea och Zoltan. Trevliga fiskare kan man möta när man minst anar det!

När vi äter kvällsmat kommer tjejen och frågar om vi vill ha något att dricka. ”vin, Whisky?” Annika tvekar. Det är den där skyggheten som kommer härute. Men jag tackar och säger att vi kommer om en stund. I kojan har paret dukat upp med ost, frukt och kex. Det sprakar i Jøtullspisen. Annika prövar det ungerska vinet. Både Zoltan och Timea har nämligen sina rötter i Ungern. Zoltan var här upp när han fick kontakt med Timea över nätet. Han fiskade ensam och sov i bilen i tre veckor. Nu fiskar de tillsammans och älskar båda skogen och vattnet. Timea brukade dansa salsa, men när hon rensade ut sin fars garage hittade hon ett fiskespö och på den vägen är det. Nu hoppas Zoltan att Timea ska bli flugfiskare. Vi får se hur det blir med det, men är det inte oundvikligt här i Dalaskogarna? Tack för sällskapet, Z & T, hoppas att vi möts igen någon gång vid vattnet i skogen.

Bocken Bruse försökte gå över bron flera gånger, men tyckte att vi såg ut som troll.

Bocken Bruse försökte gå över bron flera gånger, men tyckte att vi såg ut som troll.

AKTUELLT

Hard Core linbricka

2009 presenterade jag för första gången linbrickan Hard Core. Det var i Fiskejournalens septembernummer det året som pryddes av Martin Falklind med en riktigt fet havsöring. Det är speciellt i fisket efter kustöring som flugfiskare använder linkorg och linbricka, men jag har upptäckt att sådana tingestar är beroendeframkallande. Allt blir ju så mycket lättare med

Försenad film om Hard Core-linbricka

I min artikel om linkorgar i Allt om flugfiske nr. 2 utlovar jag en instruktionsfilm om hur du gör din egen Hard Core-linbricka. Den är ännu inte publicerad, men jag jobbar på att den ska vara tillgänglig så snart som möjligt, senast måndag 16/3 om inte coronan tar mig. Ber om ursäkt för förseningen.

Årets största öring!

Donald Trumps framskjutna haka bleknar bort i grådiset. Jag koncentrerar mig på den lilla orangea punkten som skuffas runt av vågorna som sorlar runt den lilla öns strandkanter. Doften av hav är svag vid denna tiden på året. Men jag känner den ändå. Den är ett minne av många fisketurer. Men detta är årets första.

Havsabborre i Norge: Slitfiske på Østlandet.

När jag ska åka fiskesemester går vattenpumpen sönder. Sånt får inte hända. Men det gör det ju. Packningen blir sådär, men vi kommer iväg, jag och Peter. Vi tittar oroligt på väderprognosen. Till vår förvåning är det ingen storm på väg in, fast det var det ju inte sist heller. Den kom i alla fall.

Gösfluga: Djungelnatt i glömskans rike

Regnet kommer och går. Skymningen kommer. En fet sommarmåne skymtar då och då. Växtligheten vid ån är manshög och gör det svårt att ta sig fram. Jag har inte fiskat på länge och glömmer viktiga saker. Vattnet är lågt och strömmen svag. Jag byter ut sjunktvåan till en flytlina, men har glömt de lätta flugorna

Idfiske på Gotland

Iden var tillsammans med abborren en favoritfisk när man började fiska med fluga på 70-talet och inte kunde resa längre än vad cykeln bar. Id i Kolbäcksåns forsar var riktigt kul. Det var så man lärde sig fickfiske med nymf innan man fick pröva öringen och harren med samma metod. Fisken är perfekt att låta

Havsöringfiske på Gotland – Bapelsinens land.

Den här Gotlandsturen börjar lite märkligt. En bit utanför Nynäshamn – på öppet hav går en fisk upp och vakar. Det ser i alla fall ut som fisk och inte säl. Efter alla resor till ön, det är första gången jag ser detta. Peter som inte kunnat hålla sig, är redan ute med haspelspöet och

I en annan del av skärgården: Abborrbonanza!

Bråviken har inte varit någon höjdare för abborrfiske ännu, säger Peter. Vi prövar någon annanstans. Kl. 5:30 stävar vi ut över blankt vatten på väg någon annanstans. Solen rullar upp på horisonten. En timme senare befinner jag mig på jungfruligt vatten – för mig. Att pröva nya fiskevatten är lika roligt som att komma till