Vägen är hal och frostig. Men det är plusgrader och solens låga strålar bränner mina Gollum-ögon. Vinden är sydlig. Att säga att det ser lovande ut är ett understatement. Men det är skillnad på att se lovande ut och verkligen vara det.

Nere vid sjön känner jag det som om jag har kommit till det förlovade landet. Är detta verkligen februari? Solen värmer, pålandsvinden är lagom. Jag börjar fiska av en fin stenstrand medan jag väntar på min fiskekompis. Han har kastat sig iväg efter ett möte och är sen efter att ha letat efter en bortsprungen plånbok. Ingen fisk bryr sig om att bita i min fluga. Vattnet är högt. Säg inte att det är lågtryck på väg in, för då är nog allt detta vackra bara skönhet på ytan! Jag får ett sms om att min kompis är framme. Vilken dag som ligger framför oss! Vi fortsätter att täcka stenstrandens vatten. Men nu glider en molnridå fram emot solen och vinden ökar. Jag fiskar mig in i det område som jag tror allra mest på. Ingenting. Är inte vattnet väldigt högt? Jag kommer lite i lä bakom klippan. Det passar bra eftersom vinden ökar och solen goda öga försvinner bakom askgrå fingrar. Jag kan inte se min fiskkamrat nu, men han är på väg in i det heta området med stora stenar intill kanten. Så tornar hans silhuett upp sig på klippan. Han dryper. Har dykt ned i vattnet. Helblöt, vatten i vadarna. Solen värmer inte längre – ingen nåd – bara kall vind. Jag lånar ut en tröja och regnjacka, men vadarna är ju också blöta – på insidan och mobilen död. Min kompis håller god min som en riktig kustfiskare gör, men det har börjat dåligt och fortsätter så. Var är nu bilnycklarna? Vi letar och letar, men bilen är ju upplåst så de finns ju här i närheten – inte i sjön. Och till slut ligger de ju där i alla fall. Vi byter plats för att få en uppvärmande promenad och ett ofiskat vatten. Vågorna är stora. Jag fiskar med nappindikator och balansfluga. Det är så kul – speciellt när vågorna och strömmen hjälper till med fisket. Jag pratar med en spinnfiskare som fiskat sträckan sedan 80-talet. Han har fått fisk här varje gång han besökt platsen i år och hoppas att han ska kunna fortsätta serien så, men idag är det svårt. Ett följe av en fin tvåkilosblänkare har han i varje fall haft. Vi kämpar på i vinden, men min kompis är kall som en isglass. Kasten blir korta, men i detta väder kan fisken gå nära. Det märker jag strax – en fisk tar balansflugan alldeles intill land och börjar kasta sig upp i luften.

En liten vilding – en nåd denna dag.

En liten vilding – en nåd denna dag.

Fisken är inte längre än 40 cm, men så härligt att se indikatorn dyka efter timmar av slit i vinden! Fisken är vild, vilket också är glädjande. Tyvärr tar det en stund innan jag lyckas få loss kroken, men till slut får den simma – utan större blodvite – förutom mitt eget blod på tänderna. Min kompis säger ett stelfruset grattis till fisken, men sedan blir det inte mer. Hemma väntar ett varmt bad och en whisky på honom och det är han verkligen värd. Jag kollar barometern som fallit djupt ned i lågtrycket. Jag ska vara väldigt tacksam för min lilla blänkare …

Vi ses igen.

Vi ses igen.

 

AKTUELLT

Hard Core linbricka

2009 presenterade jag för första gången linbrickan Hard Core. Det var i Fiskejournalens septembernummer det året som pryddes av Martin Falklind med en riktigt fet havsöring. Det är speciellt i fisket efter kustöring som flugfiskare använder linkorg och linbricka, men jag har upptäckt att sådana tingestar är beroendeframkallande. Allt blir ju så mycket lättare med

Försenad film om Hard Core-linbricka

I min artikel om linkorgar i Allt om flugfiske nr. 2 utlovar jag en instruktionsfilm om hur du gör din egen Hard Core-linbricka. Den är ännu inte publicerad, men jag jobbar på att den ska vara tillgänglig så snart som möjligt, senast måndag 16/3 om inte coronan tar mig. Ber om ursäkt för förseningen.

Årets största öring!

Donald Trumps framskjutna haka bleknar bort i grådiset. Jag koncentrerar mig på den lilla orangea punkten som skuffas runt av vågorna som sorlar runt den lilla öns strandkanter. Doften av hav är svag vid denna tiden på året. Men jag känner den ändå. Den är ett minne av många fisketurer. Men detta är årets första.

Havsabborre i Norge: Slitfiske på Østlandet.

När jag ska åka fiskesemester går vattenpumpen sönder. Sånt får inte hända. Men det gör det ju. Packningen blir sådär, men vi kommer iväg, jag och Peter. Vi tittar oroligt på väderprognosen. Till vår förvåning är det ingen storm på väg in, fast det var det ju inte sist heller. Den kom i alla fall.

Gösfluga: Djungelnatt i glömskans rike

Regnet kommer och går. Skymningen kommer. En fet sommarmåne skymtar då och då. Växtligheten vid ån är manshög och gör det svårt att ta sig fram. Jag har inte fiskat på länge och glömmer viktiga saker. Vattnet är lågt och strömmen svag. Jag byter ut sjunktvåan till en flytlina, men har glömt de lätta flugorna

Idfiske på Gotland

Iden var tillsammans med abborren en favoritfisk när man började fiska med fluga på 70-talet och inte kunde resa längre än vad cykeln bar. Id i Kolbäcksåns forsar var riktigt kul. Det var så man lärde sig fickfiske med nymf innan man fick pröva öringen och harren med samma metod. Fisken är perfekt att låta

Havsöringfiske på Gotland – Bapelsinens land.

Den här Gotlandsturen börjar lite märkligt. En bit utanför Nynäshamn – på öppet hav går en fisk upp och vakar. Det ser i alla fall ut som fisk och inte säl. Efter alla resor till ön, det är första gången jag ser detta. Peter som inte kunnat hålla sig, är redan ute med haspelspöet och

I en annan del av skärgården: Abborrbonanza!

Bråviken har inte varit någon höjdare för abborrfiske ännu, säger Peter. Vi prövar någon annanstans. Kl. 5:30 stävar vi ut över blankt vatten på väg någon annanstans. Solen rullar upp på horisonten. En timme senare befinner jag mig på jungfruligt vatten – för mig. Att pröva nya fiskevatten är lika roligt som att komma till