När jag hittar tidningen Vi ser jag att Suzanne Reuter är på omslaget. En fantastisk kvinna utan tvekan. Jag börjar bläddra och tänker: Finns ordet flugfiske i den här artikeln? Förmodligen inte. Men så fel jag har. Naturligtvis pratar Suzanne om flugfiske. Är man verkligen flugfiskare så är det ju svårt att inte komma in på ämnet även om man försöker låta bli. Jag vet inte hur många diskussioner som börjat i ett helt annan intressesfär som plötsligt har hamnat i fiskarnas värld. Associationerna vindlar och hakar i varandra och så är man där igen – vid vattnet. Och kan man tänka sig en mer perfekt plats för männen och kvinnorna att mötas en en harrström? När jag träffade min fru i Umeå på 80-talet åkte vi upp till Ransarån för att hon skulle få sitt dop som flugfiskare. Kanske var det ett test från min sida. Ett liv tillsammans utan att kunna dela flugfisket – var det överhuvudtaget möjligt? Det finns en klassisk minnesscen från den turen, eller nej det finns två förresten: Den första är när vi sitter och rastar under vandringen och plötsligt dyker det upp en renskötare på motorcykel och undrar om vi sett en skruv till hans förgasare! Den andra är när jag ska vara pedagog och beskriver hur fisket ska gå till: ”Ser du de där rovflugorna som flyger över vattnet? 

Vi letar upp en liknande fluga i asken. Ser du bakvattnet nedan den där stenen? Där lägger jag flugan, för det ser ut som en fin ståndplats. Där högg en öring, så här drillar man den … osv. Snacka om röta, när man ska impa på sin nya tjej. Problemet sedan var bara att det var den enda fisk värd namnet vi fick på den turen! Nu har vi många fiskturer att minnas tillsammans och jag hoppas att det blir många, många fler! Min dotter har också blivit flugfiskare och vår stora stund var när vi tillsammans vann våra klasser i Havabbor-festivalen på Tromöya 2009. Frida vann fina priser, men var lite besviken på att det inte fanns en damklass i flugfiske, för är man flugfiskare så är man ju flugfiskare, inte bara kvinna.

AKTUELLT

Hard Core linbricka

2009 presenterade jag för första gången linbrickan Hard Core. Det var i Fiskejournalens septembernummer det året som pryddes av Martin Falklind med en riktigt fet havsöring. Det är speciellt i fisket efter kustöring som flugfiskare använder linkorg och linbricka, men jag har upptäckt att sådana tingestar är beroendeframkallande. Allt blir ju så mycket lättare med

Försenad film om Hard Core-linbricka

I min artikel om linkorgar i Allt om flugfiske nr. 2 utlovar jag en instruktionsfilm om hur du gör din egen Hard Core-linbricka. Den är ännu inte publicerad, men jag jobbar på att den ska vara tillgänglig så snart som möjligt, senast måndag 16/3 om inte coronan tar mig. Ber om ursäkt för förseningen.

Årets största öring!

Donald Trumps framskjutna haka bleknar bort i grådiset. Jag koncentrerar mig på den lilla orangea punkten som skuffas runt av vågorna som sorlar runt den lilla öns strandkanter. Doften av hav är svag vid denna tiden på året. Men jag känner den ändå. Den är ett minne av många fisketurer. Men detta är årets första.

Havsabborre i Norge: Slitfiske på Østlandet.

När jag ska åka fiskesemester går vattenpumpen sönder. Sånt får inte hända. Men det gör det ju. Packningen blir sådär, men vi kommer iväg, jag och Peter. Vi tittar oroligt på väderprognosen. Till vår förvåning är det ingen storm på väg in, fast det var det ju inte sist heller. Den kom i alla fall.

Gösfluga: Djungelnatt i glömskans rike

Regnet kommer och går. Skymningen kommer. En fet sommarmåne skymtar då och då. Växtligheten vid ån är manshög och gör det svårt att ta sig fram. Jag har inte fiskat på länge och glömmer viktiga saker. Vattnet är lågt och strömmen svag. Jag byter ut sjunktvåan till en flytlina, men har glömt de lätta flugorna

Idfiske på Gotland

Iden var tillsammans med abborren en favoritfisk när man började fiska med fluga på 70-talet och inte kunde resa längre än vad cykeln bar. Id i Kolbäcksåns forsar var riktigt kul. Det var så man lärde sig fickfiske med nymf innan man fick pröva öringen och harren med samma metod. Fisken är perfekt att låta

Havsöringfiske på Gotland – Bapelsinens land.

Den här Gotlandsturen börjar lite märkligt. En bit utanför Nynäshamn – på öppet hav går en fisk upp och vakar. Det ser i alla fall ut som fisk och inte säl. Efter alla resor till ön, det är första gången jag ser detta. Peter som inte kunnat hålla sig, är redan ute med haspelspöet och

I en annan del av skärgården: Abborrbonanza!

Bråviken har inte varit någon höjdare för abborrfiske ännu, säger Peter. Vi prövar någon annanstans. Kl. 5:30 stävar vi ut över blankt vatten på väg någon annanstans. Solen rullar upp på horisonten. En timme senare befinner jag mig på jungfruligt vatten – för mig. Att pröva nya fiskevatten är lika roligt som att komma till