Havsöringfiske: Vinden vänder

Öringen fick välja mellan en naturfärgad och en rosa märla – den valde den naturfärgade.

Efter många blåsiga svårfiskade dagar tänds hoppet. Svag sydväst på morgonen. Jag kommer inte igång förrän på förmiddagen förstås, även om morgonfisket säkert hade kunnat vara intressant. Vinden ökar lite, men det går bra att kasta rakt in i blåsten idag och solen skiner. Jag tror verkligen på den här viken, men jag gör ett misstag. Vi är redan framme vid rätt höga vattentemperaturer och jag borde söka mig till pallkanter med närhet till lite djupare vatten för chans till större fisk. Det tar liksom ett tag att ställa om huvudet. Jag kastar och kastar över fantastiska bottnar, men det är nog så att fisken går lite längre ut en sådan ljus dag. Jag byter till två märlflugor. Inget händer. Jo en stor sälhanne reser sig ur vattnet för att se mig bättre. Då är det kanske öring på g i alla fall! Han följer mig och stirrar ut mig – pekar lång nos åt mig.

– Jag tar dem, jag tar dem, fnyser han.

Många fiskare blir nedslagna när säl huserar i fiskevattnet, men det betyder ju bara att det är större chans att det är öring inne. Om sälen skrämde bort öringen skulle de ju inte vara mycket till jägare. Fast det är ju klart att det finns gränser, en säl som attackerar precis där du fiskar ger inget guldläge. Och äter öring det gör de, förhoppningsvis fler odlade fiskar än vilda! Jag fiskar vidare in mot den punkt där jag började och trodde mest på. Då snuddar något vid flugorna. Jag kan inte avgöra vad. Jag kastar ut mot vinden. Ingenting. Men när jag fiskat in halva linan i kastet efter blir det stopp intill några stora stenblock. Hoppas att det är en matfisk, för jag längtar verkligen efter en fiskmiddag. Det känns ju också lite bättre att komma hem med fisk, när man vet att hustrun rensar hängrännor. Jodå den är godkänd, exakt 50 cm. Hade varit bättre med en odlad matfisk förstås, men de lämnar jag till sälen därute.

AKTUELLT

Hard Core linbricka

2009 presenterade jag för första gången linbrickan Hard Core. Det var i Fiskejournalens septembernummer det året som pryddes av Martin Falklind med en riktigt fet havsöring. Det är speciellt i fisket efter kustöring som flugfiskare använder linkorg och linbricka, men jag har upptäckt att sådana tingestar är beroendeframkallande. Allt blir ju så mycket lättare med

Försenad film om Hard Core-linbricka

I min artikel om linkorgar i Allt om flugfiske nr. 2 utlovar jag en instruktionsfilm om hur du gör din egen Hard Core-linbricka. Den är ännu inte publicerad, men jag jobbar på att den ska vara tillgänglig så snart som möjligt, senast måndag 16/3 om inte coronan tar mig. Ber om ursäkt för förseningen.

Årets största öring!

Donald Trumps framskjutna haka bleknar bort i grådiset. Jag koncentrerar mig på den lilla orangea punkten som skuffas runt av vågorna som sorlar runt den lilla öns strandkanter. Doften av hav är svag vid denna tiden på året. Men jag känner den ändå. Den är ett minne av många fisketurer. Men detta är årets första.

Havsabborre i Norge: Slitfiske på Østlandet.

När jag ska åka fiskesemester går vattenpumpen sönder. Sånt får inte hända. Men det gör det ju. Packningen blir sådär, men vi kommer iväg, jag och Peter. Vi tittar oroligt på väderprognosen. Till vår förvåning är det ingen storm på väg in, fast det var det ju inte sist heller. Den kom i alla fall.

Gösfluga: Djungelnatt i glömskans rike

Regnet kommer och går. Skymningen kommer. En fet sommarmåne skymtar då och då. Växtligheten vid ån är manshög och gör det svårt att ta sig fram. Jag har inte fiskat på länge och glömmer viktiga saker. Vattnet är lågt och strömmen svag. Jag byter ut sjunktvåan till en flytlina, men har glömt de lätta flugorna

Idfiske på Gotland

Iden var tillsammans med abborren en favoritfisk när man började fiska med fluga på 70-talet och inte kunde resa längre än vad cykeln bar. Id i Kolbäcksåns forsar var riktigt kul. Det var så man lärde sig fickfiske med nymf innan man fick pröva öringen och harren med samma metod. Fisken är perfekt att låta

Havsöringfiske på Gotland – Bapelsinens land.

Den här Gotlandsturen börjar lite märkligt. En bit utanför Nynäshamn – på öppet hav går en fisk upp och vakar. Det ser i alla fall ut som fisk och inte säl. Efter alla resor till ön, det är första gången jag ser detta. Peter som inte kunnat hålla sig, är redan ute med haspelspöet och

I en annan del av skärgården: Abborrbonanza!

Bråviken har inte varit någon höjdare för abborrfiske ännu, säger Peter. Vi prövar någon annanstans. Kl. 5:30 stävar vi ut över blankt vatten på väg någon annanstans. Solen rullar upp på horisonten. En timme senare befinner jag mig på jungfruligt vatten – för mig. Att pröva nya fiskevatten är lika roligt som att komma till