Regnet kommer och går. Skymningen kommer. En fet sommarmåne skymtar då och då. Växtligheten vid ån är manshög och gör det svårt att ta sig fram. Jag har inte fiskat på länge och glömmer viktiga saker. Vattnet är lågt och strömmen svag. Jag byter ut sjunktvåan till en flytlina, men har glömt de lätta flugorna i ivern att förenkla. En slider, en flytande streamer hade varit perfekt denna mörka natt. Jag knyter på den nya favoriten. Half & Half, hälften Clouser, hälften Deceiver, i gult och grönt. Otroligt bra gösfluga. Inte för att det är så noga med gösflugor, men den har bara alla rätt. Det vakar vid den snabbaste strömmen, ganska rejäla vak. Jag lägger ut, pillar fram flugan. Klick! En gös biter snabbt i flugan, men det är inte något riktigt hugg, bara ett bett och jag är otränad, drar bort flugan för snabbt. Vaken är märkliga, stillsamma. Ser varken ut som gädda, gös eller asp, men stora. En pil har fallit ut över strömmen skuggar en ny ståndplats för smygande jägare. Där står en fisk. Gös eller gädda? Jag hoppas på gös, men tror gädda. Jag vadar ograciöst bort till trädet. Jag har glömt vadarstaven också. Och det är väldigt svårvadat i mörkret bland all sten. Jag börjar med långsamt gösfiske, men fisken går upp i ett hårt vak och då byter jag till häftigare gäddrag. Det gör susen. En sjövild strömgädda. Vill aldrig ge sig. Till slut får jag hakgrepp på den. Jag har glömt den långa peangen. Man chansar inte med fingrarna i en gäddkäft. Det får bli bakvägen. Pysslar ut fluga mellan gälbågarna och klipper av fluorocarbontafsen. Pannlampan är inte heller med, men det går bra. Nu vill jag ha en gös. Känner mig tillbaka och vadar lite djupare för att få stöd av vattnet. vid första strömmen droppar jag flugan och  låter den glida. Långsamt, långsamt. Pang! Äntligen ett riktigt göshugg och den sitter. Inte stor, men en lagom matfisk. Kantarellerna väntar på den därhemma.

Inte så lätt att plåta i mörker och manshög vegetation …