Tvinnad vid Skälderviken

Vid mynningen.

Jag är på promenad vid Skälderviken. När jag kommer fram till Rönne Å:s mynning ser jag en man som håller på att trassla med sin haspelutrustning. Mot väggen står även ett spinnspö med en gammal ambassadeur. Haspelrullen är en gammal Cardinal  i vacker ”british racing green”-kulör. Den ser knappt använd ut.

Jag minns den rullen så väl från sjuttiotalet, hette den 33?. Då i Karl-Erik Anderssons mästerliga fiskenävar vid Fjätälven.

”Vad bra att du kom, jag kan behöva ett handtag med den här”, säger den gamle mannen. ”Jag har inte fiskat på 20 år, men nu var det en bekant som tyckte att jag skulle följa med.”

Linan är tvinnad, men snart har vi fått ordning på det hela och snart är det kroklösa draget ute i kanalen för att sträcka den lina som varit upprullad på spolen under 20 overksamma år. Den måste ha förvarats mörkt och svalt, för nylonlinan verkar ok. Nu fastnar draget mellan två stenar. Jag erbjuder mig att dra loss det. Just då kommer en segelbåt för motor på väg ut i Skälderviken. Linan fastnar i båten och jag gör mig bredd på smällen. Som genom ett trollslag drar istället båten loss draget och släpper sedan linan oskadd. Det återupptagna fisket börjar bra. På vägen hem berättar mitt promenadsällskap att hon tycker sig känna igen mannen. Var det inte han som sålde sitt framgångsrika företag för att leva livets glada dagar och åka jorden runt? Skulle inte förvåna mig, tänker jag.

0 kommentarer

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det