Sälkontakt av tredje graden

Jag har lite andnöd efter att varit fast vid datorn med ansökningsblanketter, mailkorrespondens och artikelskrivande. Maj går som vanligt förbi medan man gör annat. Maj är månaden då jag känner mig otillräcklig och lätt hamnar i melankoli. Jag tänker på torsken från min sista utfärd och får en vacker bild i huvudet: En grand slam. I detta fall skulle det kunna bli en öring, en torsk och en abborre, en verkligt udda treenighet!

Jag kastar även in ett haspelspö i bilen för strömmingens skull. Där blir det liggande – som vanligt. Med flugspöet riggat med sjunklina och skedfluga äntrar jag de branta klipporna med tanke på en ny Bråvikstorsk och kanske chansen att träffa på ett abborrstim. Och ja, kanske en djupt gående öring i början av kvällen. Jag passerar två engelsktalande backpackers som ligger i en hög på stranden och förmodligen tagit sig hit ut till fots på Sörmlandsleden. Ute i Bråviken passerar två grå strömlinjeformade fartyg som ser militärt ondskefulla ut, men som jag gissar är hypermoderna trålare. Är det dags nu igen? Väntar tankbilar i Oxelösund på att få köra ton efter ton med strömming till hönsfoder, kattmat och norska laxpellets?

Ingenting hugger. På land går skogsavverkning i gång. Det tas mycket skog i Sörmland just nu. Vackert blir det inte, men ändå bättre än på 70 och 80-talen. När det skymmer vadar jag ut på grynnan. Det börjar vaka. Öring? Så plötsligt sticker det upp ett huvud 30 meter ut i viken. 20 meter. Var ska jag kasta? tänk om jag felkrokar sälen? Jag beslutar mig för att låta den få klara ut detta själv och börjar lägga mina kast mot vaken i vikens mitt. Fan, då är den där! Sedan syns den inte mer. Jag tar in flugan och spanar efter det besvärliga djuret. Något stort kommer in mot mig. En jätteöring? En lax? En enorm silverspole glider in under mitt flugspö och är uppenbarligen på väg mot grynnan jag står på! Jag blickar ned på gråsälen som svävar loj vid mina fötter. Allt är helt overkligt. Den simmar lite framåt, vänder sig om och stirrar på mina fötter. Jag sträcker mig som i trans efter mobilen, även om jag vet att jag aldrig kommer att hinna ta bilden. Sedan glider den ut och lägger sig på samma plats som jag såg den nyss. Den ser på mig. Jag ser på den. Så nära en säl har jag inte ens varit på Kolmårdens djurpark! Till dig Johan: Nu vet också jag att sälarna tittar hungrigt på våra hälsenor :)

2 kommentarer

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det