Annons

Sälkontakt av tredje graden

Annons

Jag har lite andnöd efter att varit fast vid datorn med ansökningsblanketter, mailkorrespondens och artikelskrivande. Maj går som vanligt förbi medan man gör annat. Maj är månaden då jag känner mig otillräcklig och lätt hamnar i melankoli. Jag tänker på torsken från min sista utfärd och får en vacker bild i huvudet: En grand slam. I detta fall skulle det kunna bli en öring, en torsk och en abborre, en verkligt udda treenighet!

Jag kastar även in ett haspelspö i bilen för strömmingens skull. Där blir det liggande – som vanligt. Med flugspöet riggat med sjunklina och skedfluga äntrar jag de branta klipporna med tanke på en ny Bråvikstorsk och kanske chansen att träffa på ett abborrstim. Och ja, kanske en djupt gående öring i början av kvällen. Jag passerar två engelsktalande backpackers som ligger i en hög på stranden och förmodligen tagit sig hit ut till fots på Sörmlandsleden. Ute i Bråviken passerar två grå strömlinjeformade fartyg som ser militärt ondskefulla ut, men som jag gissar är hypermoderna trålare. Är det dags nu igen? Väntar tankbilar i Oxelösund på att få köra ton efter ton med strömming till hönsfoder, kattmat och norska laxpellets?

Ingenting hugger. På land går skogsavverkning i gång. Det tas mycket skog i Sörmland just nu. Vackert blir det inte, men ändå bättre än på 70 och 80-talen. När det skymmer vadar jag ut på grynnan. Det börjar vaka. Öring? Så plötsligt sticker det upp ett huvud 30 meter ut i viken. 20 meter. Var ska jag kasta? tänk om jag felkrokar sälen? Jag beslutar mig för att låta den få klara ut detta själv och börjar lägga mina kast mot vaken i vikens mitt. Fan, då är den där! Sedan syns den inte mer. Jag tar in flugan och spanar efter det besvärliga djuret. Något stort kommer in mot mig. En jätteöring? En lax? En enorm silverspole glider in under mitt flugspö och är uppenbarligen på väg mot grynnan jag står på! Jag blickar ned på gråsälen som svävar loj vid mina fötter. Allt är helt overkligt. Den simmar lite framåt, vänder sig om och stirrar på mina fötter. Jag sträcker mig som i trans efter mobilen, även om jag vet att jag aldrig kommer att hinna ta bilden. Sedan glider den ut och lägger sig på samma plats som jag såg den nyss. Den ser på mig. Jag ser på den. Så nära en säl har jag inte ens varit på Kolmårdens djurpark! Till dig Johan: Nu vet också jag att sälarna tittar hungrigt på våra hälsenor :)

LÄS OCKSÅ

Annons
2 kommentarer

Annons
AKTUELLT

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det

Från ingenstans

Det är lätt att bli fixerad vid kustöring. Det är det här med att man alltid blir överraskad. När som helst kan vad som helst hända. En stor fisk, en liten fisk, en brun fisk, en blank fisk, en luftakrobat, en långrusare, en gädda. Och det är ofta när man som minst anar det. Det

Få och små!

Om jag fick välja mellan lågtryck och högtryck väljer jag oftast högtryck. Men det finns ju högtryck och så finns det ju HÖGTRYCK. I våras var det ett extremt högtryck som totaltförstörde havsöringfisket. Nu i oktober har ett jättehögtryck sabbat gäddfisket. När det gäller lufttryck är ett lagom lufttryck på runt 1000 hpa det jag

Stenhårt barnarbete i Nävekvarn!

Vi var inte ett stort gäng som samlades vid Näveån på söndagmorgonen, men arbetsglädjen var det inget fel på! Stora som små såg till att få stenen i ån. Och det var inte så lite att flytta: 49 ton sten räckte pengarna från Sportfiskarna Fiskevårdsfond till!I år var det många barn på plats. Och som

Kustabborre!

Havsabborren är en favoritfisk för mig. Men vår vanliga abborre kommer inte lång efter. Annika och jag ger oss ut i den sörmländska skärgården på jakt efter våra egna randiga rovriddare. Och vi behöver inte ro många meter innan Annika har krokat den första. September är en grym månad för abborre i allmänhet och kustborre

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons