Min skånska resa: Dag 5. Närkontakt av andra graden

Lördag. Jag är på väg till skånska ostkusten. Men när jag ser att vinden är nordlig och fisketimmar försvinner med allt bilåkande tar jag av mot sydkusten istället. Jag siktar på Svarte. Det står redan en äldre röd volvo på parkeringen – bilarna får väl tala om bättre tider när hussarna är nere och fiskar. Vid vattnet får jag plåster på såren för förlorad fisketid. Solen fullständigt steker invid hagtornssnåren och vinden kommer inte åt mig nedanför backarna. En spinnfiskare står till höger om mig. Här är en fin stenig udde. Vattnet är mycket högt efter stormandet och tyvärr fortfarande rätt färgat – men fiskbart. Jag njuter och suger i mig solen som en pelargon som fått komma upp ur källaren efter vintervilan. Det känns mycket mer som vår än vinter. Vattnet håller en temperatur på 6 grader – helt perfekt! Något flimrar till i ögonvrån. En rörelse i hagtornsbuskarna bakom mig. När jag vänder mig om står den där. En rödräv med glödande päls i det sneda morgonljuset. Den kisar mot ljuset och jag kan tydligt se hur ögonen drar ihop sig till springor – som på en katt. Den står bara 10 meter ifrån mig och jag förstår att jag inte kommer att kunna få kameran redo innan den är försvunnen. Ändå försöker jag. Lugnt och obekymrat plockar jag upp kameran och ser upp mot öppningen i snåret. Den står kvar! Jag börjar plåta och pratar med räven för att den ska förstå att jag inte är farlig. Det rycker lite i kroppen som om den faktiskt tänkte ta några steg fram för att hälsa. Sedan blir den störd av kamerans otäcka klickande och drar sig bortåt. Jag ropar på den och åter stannar den till för posering.  När jag tar ett steg åt sidan för en bild med både vatten och räv har den fått nog är som uppslukad av jorden – på rävars vis.

Oops, en fiskare till!

Det kommer allt fler fiskare till udden. Jag pratar med två spinnfiskare. Den ena av dem har fått en liten blänkare på morgonen och får ännu en liten fisk på udden. Jag som tycker att det är väldigt många som fiskar idag, frågar hur det då brukar vara här nere i april? Men pågarna slår ifrån sig. Kanske att det kan bli mycket folk på några platser, men trängas det behöver man inte, inte ens i april då det kommer många danska och tyska fiskare.

– Du har ju tre mil med bra fiskevatten åt det hållet och tre mil åt andra hållet också, säger den ena fiskaren och slår ut med armarna. Några flugfiskare dyker också upp och en av dem har känt en fisk, men inte mer än så. Själv har jag ett par kontakter när jag byter till en stor och glittrig Thunder Creek Deceiver. Vattnet är oklart och det är nog lättare med spinn idag. Men kasta långt med fluga kan man. Frånlandsvinden bär lätt ut flugan 30 meter när man står bra till. På vägen tillbaka mot Malmö prövar jag en annan udde i skymningen. Men här är vattnet fortfarande alltför grisigt.  Efter en stund reser sig något mörkt upp ur vattnet utanför udden. Jag tycker mig se ett sjöodjur med spröt åt alla håll. Det tycker nog många att det är också, för det är en bjässe till gråsäl. Den ser enorm ut efter mina möten med knubbsälarna i sundet.

Äntligen finväder!

AKTUELLT

Paradiset Pjältån

På söndagmorgonen den 10 september samlades ett gäng i Skriketorpsravinen vid Åby där Pjältån rinner fram. Sträckan är en våt dröm för både leklystna havsöringar och biotopvårdare, men på vissa ställen är ån rensad på sten. Det är därför vi är här: För att lägga tillbaka sten som tidigare generationer lagt upp på land. Nedströms

Full fräs i Näveån!

Idag var det dags för elfiske i Näveån med Tobias Fränstam från Sportfiskarna tillsammans med praktikanterna Ådén och Lisjö. Den nedre sträckan som kallas Båtklubbssträckan höll sämre med öring än tidigare år. Kanske har den varit utsatt för mer predation än tidigare? En idog häger? Positivt är att nejonögonen verkar trivas. Den övre sträckan var

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong