Annika siktar in sig på en skumfläck.

Annika siktar in sig på en skumfläck.

Annika och jag fiskar i Dalaskogarna. Vi bilar mot nordväst över tallhedarna och Annika börjar känna att vi är bortom ära och redlighet. Den där ödsligheten och melankolin som kryper in under skinnet. Dan Andersson och svedjefinnar. Kullor som går ensamma med getterna uppe på fjällkanten och längtar efter folk och börjar se troll och oknytt bakom varje stenröse. Vi parkerar bilen vid en raststuga intill en liten å. Plötsligt dyker en bil upp, som vi sett längre ned efter vägen. Då vänder plötsligt känslan. Är det folk överallt? De här pratar ett främmande språk dessutom. Vi hälsar och det andra paret, lite yngre än vi, tar in i raststugan, medan vi går nedströms för lite fiske. Ån är fin, men vattnet lågt. Jag fångar en öring i godkänd storlek som jag sparar till lunch dagen därpå.

Timea och Zoltan. Trevliga fiskare kan man möta när man minst anar det!

Timea och Zoltan. Trevliga fiskare kan man möta när man minst anar det!

När vi äter kvällsmat kommer tjejen och frågar om vi vill ha något att dricka. ”vin, Whisky?” Annika tvekar. Det är den där skyggheten som kommer härute. Men jag tackar och säger att vi kommer om en stund. I kojan har paret dukat upp med ost, frukt och kex. Det sprakar i Jøtullspisen. Annika prövar det ungerska vinet. Både Zoltan och Timea har nämligen sina rötter i Ungern. Zoltan var här upp när han fick kontakt med Timea över nätet. Han fiskade ensam och sov i bilen i tre veckor. Nu fiskar de tillsammans och älskar båda skogen och vattnet. Timea brukade dansa salsa, men när hon rensade ut sin fars garage hittade hon ett fiskespö och på den vägen är det. Nu hoppas Zoltan att Timea ska bli flugfiskare. Vi får se hur det blir med det, men är det inte oundvikligt här i Dalaskogarna? Tack för sällskapet, Z & T, hoppas att vi möts igen någon gång vid vattnet i skogen.

Bocken Bruse försökte gå över bron flera gånger, men tyckte att vi såg ut som troll.

Bocken Bruse försökte gå över bron flera gånger, men tyckte att vi såg ut som troll.

0 kommentarer

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det