Mer ljus på den stora torsken

Ljuset är mycket starkt, som det ofta är här på Fårö. Vi fiskar från klippkanten i shorts och vadarkängor. Det här är nästan enda tillfället i mitt fiskeliv då jag greppar haspelspöet. När det är mellan 20 och 60 meter djupt gör det sig inte med flugspö. Jo, jag prövar förstås. Tar fram ett enhandsspö i klass 11 med en klump på 700 grain tillsammans med en Clouser Deep Minnow i chartreuse. Jag når ned till den första avsatsen på 15 meters djup, men det räcker inte här, nästa steg är på 30 meter. Spinn med en pirk, ett drag eller ibland en tung jigg är det som gäller. Minst 40 gram, men hellre 60. Ibland är det så strömt att du ändå har svårt att nå ned.

50 centimeter vore ett mer lagom minimimått för Östersjötorsken, men de riktigt stora torskarna måste bli fler för att den biologiska balansen ska återställas.

Pirken träffar ytan långt därute över djupet. Kanske är det 40 meter till botten. Den hinner bara halvvägs innan den fångas upp. Jag stramar upp linan och den första torsken följer med mot klipporna. Som vanligt är det långt mellan de stora torskarna när man fiskar från land. Det är nog långt mellan de stora torskarna i Östersjön över huvudtaget. Det är ett val som vi gör. Det är ett viktigt val att göra för Östersjön. Att låta fler stora rovfiskar leva är det som verkligen gör skillnad för balansen i vårt hav. Den här torsken är liten. Den väger strax över kilot och är drygt 50 cm lång. Den blir lagom till kvällsmat för mig och Annika. Minimimåttet är 38 cm. Det är på tok för lite. Fiskeriverket föreslår ett minimimått på 80 cm. Det är där det bör ligga för att det ska bli en vettig fortplantning i Östersjön. Med rätt fiskeförvaltning finns det rum för alla typer av fiske i Österjön. Utom ett industrifiske som bara tar hänsyn till inkomsterna för dagen.

Torsk? Nej den här gången var det faktiskt en linhärva och ett fint Gnosjödrag. Ett lönande lyft, trots allt! Men linhärvorna är farliga för sjöfågeln, lämna dem aldrig på klipporna!

AKTUELLT

Paradiset Pjältån

På söndagmorgonen den 10 september samlades ett gäng i Skriketorpsravinen vid Åby där Pjältån rinner fram. Sträckan är en våt dröm för både leklystna havsöringar och biotopvårdare, men på vissa ställen är ån rensad på sten. Det är därför vi är här: För att lägga tillbaka sten som tidigare generationer lagt upp på land. Nedströms

Full fräs i Näveån!

Idag var det dags för elfiske i Näveån med Tobias Fränstam från Sportfiskarna tillsammans med praktikanterna Ådén och Lisjö. Den nedre sträckan som kallas Båtklubbssträckan höll sämre med öring än tidigare år. Kanske har den varit utsatt för mer predation än tidigare? En idog häger? Positivt är att nejonögonen verkar trivas. Den övre sträckan var

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong