Ljus över Bråviken

Jörgen i Ljuset.

Det står redan en bil på parkeringen. Är det fiskare? Det extremt hårda fisket på Sörmlandskusten har rensat i leden, men det finns fiskare som aldrig ger upp. Efter några år som havsöringfiskare här försvinner man eller blir hård. Själv vacklar jag, men det är de goda åren längre tillbaka i tiden som håller kastarmen igång. Det och så miljön.  ”… Här är så vackert” som det står vid infarten till Nävekvarn. Nästan så vackert att fisken är bonus. Nästan. Solen flödar över kusten när jag och Annika kommer ut på de höga klipporna över Bråviken. Man ser tydligt bottnen med sand i viken och sten och tång runt klippuddarna. Vinden blåser från nordväst, vilket är en skitvind här, men om solen värmer kan den vända framåt eftermiddagen. Viken har en tunn isbeläggning på vissa ställen. När vi klättrar ned för klippan hittar vi en blå ryggsäck. Då är det alltså fiskare här. Och glada vandrare på Sörmlandsleden. Först passerar ett par fnittriga damer, sedan ett stort sällskap som är pratsamma och berättar att någon kvinna badat i solskenet! Kanske de som nyss passerade?

Här är så vackert!

Man fiskar bra en sådan här dag. Är det kallt och blåsig börjar man lätt ta in flugan för snabbt. Idag solar man och handtwistar i lugn och ro. Efter en stund hör jag steg på klippan. Det är en flugfiskare, han har både linkorg och flugspö. Då är man seriös. Det är Jörgen Lundsten som kommer ned för klippan på jakt efter sin matsäck. Vi pratar Bråviken, gäddfluga och gigantiska havsrödingar i fjärran vatten på Grönland. Att Jörgen är en seriös sportfiskare är det ingen tvekan om. I höstas träffades vi under gäddflugfiske i stadsfjärden. En riktigt dålig fiskedag men lika solig som idag. Jörgen längtar efter gäddfisket. Efter en stund dyker även Robert Karlsson upp. Robert har jag träffat tidigare här på Sörmlandskusten. Robert och Jörgen har inte haft någon kontakt med öring än. Kanske inte så konstigt, det har varit en kall morgon och Jörgen har mätt vattentempen till 0,3 grader i viken. Vid en ny mätning visar termometern nu 0,7. Det går snabbt framåt. Längs stenstranden österut var det en grad – rena badtempen alltså! Det här betyder att chansen till hugg ökar framåt eftermiddagen och kvällen. Annika och jag byter till mindre flugor: Vita räkor med foamrygg. Flugor som svävar i vattnet. Vi fiskar med snabba intermediatelinor. När vi fiskar oss tillbaka till utgångspunkten från öster till väster byter vinden till pålandsvind från öster. Jag får gåshud.

– Vi fiskar oss in mot viken, säger jag. Kanske samlas varmare vatten där nu. När vi närmar oss klippan är jag på helspänn, men det blir Annika som ropar först.

– Fisk, fisk, jag hade en fisk! En liten blänkare tar flugan när hon lyfter spöet för ett nytt kast, bara två meter från klippan. Den kommer undan. Kanske är de fler? Fisket är något helt annat nu. Jag handtwistar in min räka strax över botten. Där blir det stopp och tungt och segt. Det är en fisk. 50 cm havsöring. Den är förstås ingen räserfisk i det iskalla vattnet, men så underbart det är att hitta fisken. Det känns också bra att det scenario jag sett framför mig faktiskt blir verklighet. Nu när vattnet är som varmast hugger fisken. Jag låter fisken simma ut efter fotografering. Den är rätt blank, men smal och har skador efter leken i någon av åarna här på nordsidan, kanske Näveån där vi har vårt fiskevårdsprojekt eller Djupvik där öringen också leker, men de finns fler lekbäckar. Solen går ner, men vi bär ljuset från den här dagen med oss hela veckan – var så säker!

Kvällen är bäst under tidig säsong en solig dag, då är vattnet som varmast. Foto: Annika Nettelbladt

1 kommentar

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det