Vägen är hal och frostig. Men det är plusgrader och solens låga strålar bränner mina Gollum-ögon. Vinden är sydlig. Att säga att det ser lovande ut är ett understatement. Men det är skillnad på att se lovande ut och verkligen vara det.

Nere vid sjön känner jag det som om jag har kommit till det förlovade landet. Är detta verkligen februari? Solen värmer, pålandsvinden är lagom. Jag börjar fiska av en fin stenstrand medan jag väntar på min fiskekompis. Han har kastat sig iväg efter ett möte och är sen efter att ha letat efter en bortsprungen plånbok. Ingen fisk bryr sig om att bita i min fluga. Vattnet är högt. Säg inte att det är lågtryck på väg in, för då är nog allt detta vackra bara skönhet på ytan! Jag får ett sms om att min kompis är framme. Vilken dag som ligger framför oss! Vi fortsätter att täcka stenstrandens vatten. Men nu glider en molnridå fram emot solen och vinden ökar. Jag fiskar mig in i det område som jag tror allra mest på. Ingenting. Är inte vattnet väldigt högt? Jag kommer lite i lä bakom klippan. Det passar bra eftersom vinden ökar och solen goda öga försvinner bakom askgrå fingrar. Jag kan inte se min fiskkamrat nu, men han är på väg in i det heta området med stora stenar intill kanten. Så tornar hans silhuett upp sig på klippan. Han dryper. Har dykt ned i vattnet. Helblöt, vatten i vadarna. Solen värmer inte längre – ingen nåd – bara kall vind. Jag lånar ut en tröja och regnjacka, men vadarna är ju också blöta – på insidan och mobilen död. Min kompis håller god min som en riktig kustfiskare gör, men det har börjat dåligt och fortsätter så. Var är nu bilnycklarna? Vi letar och letar, men bilen är ju upplåst så de finns ju här i närheten – inte i sjön. Och till slut ligger de ju där i alla fall. Vi byter plats för att få en uppvärmande promenad och ett ofiskat vatten. Vågorna är stora. Jag fiskar med nappindikator och balansfluga. Det är så kul – speciellt när vågorna och strömmen hjälper till med fisket. Jag pratar med en spinnfiskare som fiskat sträckan sedan 80-talet. Han har fått fisk här varje gång han besökt platsen i år och hoppas att han ska kunna fortsätta serien så, men idag är det svårt. Ett följe av en fin tvåkilosblänkare har han i varje fall haft. Vi kämpar på i vinden, men min kompis är kall som en isglass. Kasten blir korta, men i detta väder kan fisken gå nära. Det märker jag strax – en fisk tar balansflugan alldeles intill land och börjar kasta sig upp i luften.

En liten vilding – en nåd denna dag.

En liten vilding – en nåd denna dag.

Fisken är inte längre än 40 cm, men så härligt att se indikatorn dyka efter timmar av slit i vinden! Fisken är vild, vilket också är glädjande. Tyvärr tar det en stund innan jag lyckas få loss kroken, men till slut får den simma – utan större blodvite – förutom mitt eget blod på tänderna. Min kompis säger ett stelfruset grattis till fisken, men sedan blir det inte mer. Hemma väntar ett varmt bad och en whisky på honom och det är han verkligen värd. Jag kollar barometern som fallit djupt ned i lågtrycket. Jag ska vara väldigt tacksam för min lilla blänkare …

Vi ses igen.

Vi ses igen.

 

0 kommentarer

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det