Kvinnorna och flugfisket

När jag hittar tidningen Vi ser jag att Suzanne Reuter är på omslaget. En fantastisk kvinna utan tvekan. Jag börjar bläddra och tänker: Finns ordet flugfiske i den här artikeln? Förmodligen inte. Men så fel jag har. Naturligtvis pratar Suzanne om flugfiske. Är man verkligen flugfiskare så är det ju svårt att inte komma in på ämnet även om man försöker låta bli. Jag vet inte hur många diskussioner som börjat i ett helt annan intressesfär som plötsligt har hamnat i fiskarnas värld. Associationerna vindlar och hakar i varandra och så är man där igen – vid vattnet. Och kan man tänka sig en mer perfekt plats för männen och kvinnorna att mötas en en harrström? När jag träffade min fru i Umeå på 80-talet åkte vi upp till Ransarån för att hon skulle få sitt dop som flugfiskare. Kanske var det ett test från min sida. Ett liv tillsammans utan att kunna dela flugfisket – var det överhuvudtaget möjligt? Det finns en klassisk minnesscen från den turen, eller nej det finns två förresten: Den första är när vi sitter och rastar under vandringen och plötsligt dyker det upp en renskötare på motorcykel och undrar om vi sett en skruv till hans förgasare! Den andra är när jag ska vara pedagog och beskriver hur fisket ska gå till: ”Ser du de där rovflugorna som flyger över vattnet? 

Vi letar upp en liknande fluga i asken. Ser du bakvattnet nedan den där stenen? Där lägger jag flugan, för det ser ut som en fin ståndplats. Där högg en öring, så här drillar man den … osv. Snacka om röta, när man ska impa på sin nya tjej. Problemet sedan var bara att det var den enda fisk värd namnet vi fick på den turen! Nu har vi många fiskturer att minnas tillsammans och jag hoppas att det blir många, många fler! Min dotter har också blivit flugfiskare och vår stora stund var när vi tillsammans vann våra klasser i Havabbor-festivalen på Tromöya 2009. Frida vann fina priser, men var lite besviken på att det inte fanns en damklass i flugfiske, för är man flugfiskare så är man ju flugfiskare, inte bara kvinna.

0 kommentarer

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det