Jag mötte Brasse

Det där med fiske kan gå i perioder. Ibland är suget efter att komma ut till vattnen mycket starkt. Sedan kan det komma en tid när andra saker känns viktigare. Men fisket finns kvar. Dagen när allt annat bleknar och det enda man vill är att vara vid vattnet med flugspö i hand kommer alltid tillbaka. Nu är det så – jag längtar hela tiden efter att komma iväg. Vinterfisket på kusten har blivit något alldeles speciellt för mig. Det känns så lyxigt att kunna fiska med fluga hela vintern. Nu finns det ju en mörk undergångsstämning i bakgrunden: En överhettad värld som kan kollapsa helt i katastrofer och krig. Idag vill jag glömma allt detta för en stund. Bara lägga ut en lina över Bråviken och stillsamt ta hem den i hopp om en virvel, ett nyp.

När jag kommer ned till viken ser jag en båt mellan träden, en Buster tror jag, med två spinnfiskare. Synd, jag ville fiska orört vatten. Men i ett motormuller är de snart försvunna och stillheten lägger sig tillrätta för en fluglina. Då kommer en bekant och berättar att han och sonen ska lägga en sköte i viken på eftermiddagen. Vad hände med vinterfriden som jag tycker är en av poängerna med vinterfluga? Men då dyker ännu en person upp. Lars ”Brasse” Brännström från Linköping. Vi har inte träffats förut, men Brasse är en sådan avslappnad person som det känns som man alltid känt. Det beror inte bara på namnet. Brasse byter från intermediate-lina till flyt och sedan går vi för att fiska det blanka vattnet i frånlandsvinden. Bra vind för flugkastning, men inte för flugfiske, konstaterar Brasse. Jag har hoppats på att strömmingen skulle ha kommit in i viken och med dem de stora och blanka, men vi ser ingen fisk i viken i dag. Vare sig små eller stora. Vi sitter på stranden när mörkret tätnar och glöden från Brasses pipa lyser ikapp med huggpunkten på hans vita fluga i den blå timmen. Vi minns hur vi började flugfiska på 70-talet: Avgörande ögonblick. De sladdriga glasfiberspöna, de svårhanterbara ABU Tourist-linorna som krackelerade och blev till telefonsladdar. Det finns mycket att minnas och vi har mycket gemensamt. Det här samtalet måste fortsätta en annan fiskedag på en annan strand. Vi ses Brasse!

Lars Brännström i den blå timmen.

Lars Brännström i den blå timmen.

AKTUELLT

Paradiset Pjältån

På söndagmorgonen den 10 september samlades ett gäng i Skriketorpsravinen vid Åby där Pjältån rinner fram. Sträckan är en våt dröm för både leklystna havsöringar och biotopvårdare, men på vissa ställen är ån rensad på sten. Det är därför vi är här: För att lägga tillbaka sten som tidigare generationer lagt upp på land. Nedströms

Full fräs i Näveån!

Idag var det dags för elfiske i Näveån med Tobias Fränstam från Sportfiskarna tillsammans med praktikanterna Ådén och Lisjö. Den nedre sträckan som kallas Båtklubbssträckan höll sämre med öring än tidigare år. Kanske har den varit utsatt för mer predation än tidigare? En idog häger? Positivt är att nejonögonen verkar trivas. Den övre sträckan var

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong