Havsöringfiske: Vinden vänder

Öringen fick välja mellan en naturfärgad och en rosa märla – den valde den naturfärgade.

Efter många blåsiga svårfiskade dagar tänds hoppet. Svag sydväst på morgonen. Jag kommer inte igång förrän på förmiddagen förstås, även om morgonfisket säkert hade kunnat vara intressant. Vinden ökar lite, men det går bra att kasta rakt in i blåsten idag och solen skiner. Jag tror verkligen på den här viken, men jag gör ett misstag. Vi är redan framme vid rätt höga vattentemperaturer och jag borde söka mig till pallkanter med närhet till lite djupare vatten för chans till större fisk. Det tar liksom ett tag att ställa om huvudet. Jag kastar och kastar över fantastiska bottnar, men det är nog så att fisken går lite längre ut en sådan ljus dag. Jag byter till två märlflugor. Inget händer. Jo en stor sälhanne reser sig ur vattnet för att se mig bättre. Då är det kanske öring på g i alla fall! Han följer mig och stirrar ut mig – pekar lång nos åt mig.

– Jag tar dem, jag tar dem, fnyser han.

Många fiskare blir nedslagna när säl huserar i fiskevattnet, men det betyder ju bara att det är större chans att det är öring inne. Om sälen skrämde bort öringen skulle de ju inte vara mycket till jägare. Fast det är ju klart att det finns gränser, en säl som attackerar precis där du fiskar ger inget guldläge. Och äter öring det gör de, förhoppningsvis fler odlade fiskar än vilda! Jag fiskar vidare in mot den punkt där jag började och trodde mest på. Då snuddar något vid flugorna. Jag kan inte avgöra vad. Jag kastar ut mot vinden. Ingenting. Men när jag fiskat in halva linan i kastet efter blir det stopp intill några stora stenblock. Hoppas att det är en matfisk, för jag längtar verkligen efter en fiskmiddag. Det känns ju också lite bättre att komma hem med fisk, när man vet att hustrun rensar hängrännor. Jodå den är godkänd, exakt 50 cm. Hade varit bättre med en odlad matfisk förstås, men de lämnar jag till sälen därute.

0 kommentarer

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det