Guld istället för silver

Silver hade vi tänkt. Det blev guld.

Silver hade vi tänkt. Det blev guld.

Kylan gör att det är dags att elda två gånger per dygn i vår täljstensugn. Det är där man helst sitter så här års. Men vid bergväggarna i Bråviken blir det också varmt när solen är uppe. Annika och jag gör en snabb räd ned till vattnet. En kopp hett kaffe i lä medan vågorna småpratar intill havsöringens jaktmarker är det man behöver så här års. Första ställe ger inget och vi vandrar vidare. Nästa nedslag blir en udde där en mycket liten bäck rinner ut i Bråviken. Vi har funderat över om det förekommer någon lek i den, men har tänkt att den nog är för liten och inte heller har de rätta lekbottnarna. Kanske kan den bli ett litet projekt så småningom.

– Jag går och kissar, säger Annika, då får du säkert fisk!

Självklart är det så. Om fotografen inte är på plats, då hugger det! Jag gör ett kast bort mot utloppet. Här finns ingen skyddszon för lekfisk. Jag låter blicken vandra över Bråvikens glittrande yta. Det tar emot. Alltså inte att speja över Bråviken, det tar emot i linan. Sedan lossnar flugan. Jag tittar ned i vattnet. En stor virvel böljar upp alldeles intill land. Nytt kast. Det är något som rör sig där ute. Jag kan bara ana det, men något är det. Kanske en gädda? Nytt kast och nu ser jag den. Det är en öring och när jag leker fram flugan den sista metern, tar den flugan igen. Men det finns inte en blank fläck på den här fisken, det är en mycket vacker vild hanfisk i lekdräkt. Kanske är den född i bäcken. Havsöringen är en riktig smygare och den här pyttelilla bäcken är nog faktiskt ett lekvatten den också. Vi ska se till att göra den så bra den kan bli, tänker jag när fisken simmar tillbaka ut i Bråviken.

AKTUELLT

Paradiset Pjältån

På söndagmorgonen den 10 september samlades ett gäng i Skriketorpsravinen vid Åby där Pjältån rinner fram. Sträckan är en våt dröm för både leklystna havsöringar och biotopvårdare, men på vissa ställen är ån rensad på sten. Det är därför vi är här: För att lägga tillbaka sten som tidigare generationer lagt upp på land. Nedströms

Full fräs i Näveån!

Idag var det dags för elfiske i Näveån med Tobias Fränstam från Sportfiskarna tillsammans med praktikanterna Ådén och Lisjö. Den nedre sträckan som kallas Båtklubbssträckan höll sämre med öring än tidigare år. Kanske har den varit utsatt för mer predation än tidigare? En idog häger? Positivt är att nejonögonen verkar trivas. Den övre sträckan var

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong