Annons

Gäddflugfiske: Bananer – igen!

Annons
Bananbåt.

Bananbåt.

Jag är inte särskilt vidskeplig och jag utmanar gärna ödet. Alltså har jag gärna bananer i båten. Men gårdagen fick mig att undra. Det började med att jag skulle hjälpa till att rasta grannens labrador. Eftersom vi tyckte att han borde få springa av sig, fick han löpa fritt en stund. Det brukade gå bra. Hunden försvinner ut i skogen som en svart kanonkula. Jag går efter lite noncharlant för att han inte ska förstå hur desperat jag börjar bli. Jag vill fiska nu! Men hunden vet exakt hur lång löplinan som hänger efter är. Precis när jag tror att jag ska kunna fånga honom sticker han igen. Så håller vi på ett tag. Till slut tycker han ändå att vi har lekt färdigt och jag kan fara ut till kusten – äntligen. När jag kommer ned till strandkanten ringer Anders. Gäddorna är i full gång trots bländande solsken. Nu ska han ta en fikapaus. Jag ror bort till honom och vi tar en välbehövlig kopp kaffe i lä omgivna av höstens alla färger.

– Hallåååå! Hallååååååå!

– vem är det som gapar, så förbannat?

En man kommer springande. Kompisens båt driver till havs. Motorn dog. Långt ut ser vi båten, den driver snabbt mot den stora fjärden. Nu är det alltså dags igen. Vi ror ut med pontonbåtarna för att rädda den nödställde. Han kastar en trasslig tross till oss. som jag knyter fast i pontonbåten och Anders får fortsättningen. Vi ror som galärslavar. Halvvägs in får mannen plötsligt igång motorn och börjar köra in mot land till synes omedveten om att vi släpar efter och riskerar liv och lem. Det var ju inte riktigt såhär jag hade tänkt mig fiskedagen: Att bli sönderhackad i en utombordare! Stressade människor är farliga människor. Men vi kommer loss varpå båten backar en bit för att åter stanna och börja driva ut med den starka frånlandsvinden. Vi blir åter tvungna att ta trossen och börja ro. Den här gången mer tveksamt. Men till slut är båten inne vid rampen.

– Ungarna hade tagit mina paddlar! Säger mannen, när han och kompisen på land tackar för hjälpen.

– Jag ska inte till gymmet i kväll, säger Anders, det här får räcka.

Nu får vi äntligen glida in till vassen och ladda flugspöna. Ibland är det långt till fisket. Och, ja, nu är det slut med banankosten i pontonbåten också.

_MG_8593

Banan? Nej, en gurka!

 

LÄS OCKSÅ

Annons
1 kommentar

Annons
AKTUELLT

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det

Från ingenstans

Det är lätt att bli fixerad vid kustöring. Det är det här med att man alltid blir överraskad. När som helst kan vad som helst hända. En stor fisk, en liten fisk, en brun fisk, en blank fisk, en luftakrobat, en långrusare, en gädda. Och det är ofta när man som minst anar det. Det

Få och små!

Om jag fick välja mellan lågtryck och högtryck väljer jag oftast högtryck. Men det finns ju högtryck och så finns det ju HÖGTRYCK. I våras var det ett extremt högtryck som totaltförstörde havsöringfisket. Nu i oktober har ett jättehögtryck sabbat gäddfisket. När det gäller lufttryck är ett lagom lufttryck på runt 1000 hpa det jag

Stenhårt barnarbete i Nävekvarn!

Vi var inte ett stort gäng som samlades vid Näveån på söndagmorgonen, men arbetsglädjen var det inget fel på! Stora som små såg till att få stenen i ån. Och det var inte så lite att flytta: 49 ton sten räckte pengarna från Sportfiskarna Fiskevårdsfond till!I år var det många barn på plats. Och som

Kustabborre!

Havsabborren är en favoritfisk för mig. Men vår vanliga abborre kommer inte lång efter. Annika och jag ger oss ut i den sörmländska skärgården på jakt efter våra egna randiga rovriddare. Och vi behöver inte ro många meter innan Annika har krokat den första. September är en grym månad för abborre i allmänhet och kustborre

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons