Gäddflugfiske: Bananer – igen!

Bananbåt.

Bananbåt.

Jag är inte särskilt vidskeplig och jag utmanar gärna ödet. Alltså har jag gärna bananer i båten. Men gårdagen fick mig att undra. Det började med att jag skulle hjälpa till att rasta grannens labrador. Eftersom vi tyckte att han borde få springa av sig, fick han löpa fritt en stund. Det brukade gå bra. Hunden försvinner ut i skogen som en svart kanonkula. Jag går efter lite noncharlant för att han inte ska förstå hur desperat jag börjar bli. Jag vill fiska nu! Men hunden vet exakt hur lång löplinan som hänger efter är. Precis när jag tror att jag ska kunna fånga honom sticker han igen. Så håller vi på ett tag. Till slut tycker han ändå att vi har lekt färdigt och jag kan fara ut till kusten – äntligen. När jag kommer ned till strandkanten ringer Anders. Gäddorna är i full gång trots bländande solsken. Nu ska han ta en fikapaus. Jag ror bort till honom och vi tar en välbehövlig kopp kaffe i lä omgivna av höstens alla färger.

– Hallåååå! Hallååååååå!

– vem är det som gapar, så förbannat?

En man kommer springande. Kompisens båt driver till havs. Motorn dog. Långt ut ser vi båten, den driver snabbt mot den stora fjärden. Nu är det alltså dags igen. Vi ror ut med pontonbåtarna för att rädda den nödställde. Han kastar en trasslig tross till oss. som jag knyter fast i pontonbåten och Anders får fortsättningen. Vi ror som galärslavar. Halvvägs in får mannen plötsligt igång motorn och börjar köra in mot land till synes omedveten om att vi släpar efter och riskerar liv och lem. Det var ju inte riktigt såhär jag hade tänkt mig fiskedagen: Att bli sönderhackad i en utombordare! Stressade människor är farliga människor. Men vi kommer loss varpå båten backar en bit för att åter stanna och börja driva ut med den starka frånlandsvinden. Vi blir åter tvungna att ta trossen och börja ro. Den här gången mer tveksamt. Men till slut är båten inne vid rampen.

– Ungarna hade tagit mina paddlar! Säger mannen, när han och kompisen på land tackar för hjälpen.

– Jag ska inte till gymmet i kväll, säger Anders, det här får räcka.

Nu får vi äntligen glida in till vassen och ladda flugspöna. Ibland är det långt till fisket. Och, ja, nu är det slut med banankosten i pontonbåten också.

_MG_8593

Banan? Nej, en gurka!

 

1 kommentar

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det