Havsöringfiske: Från förtvivlan till fisk.

Eftersom isläget i Bråviken gör det svårt med flugfiske på kusten köper jag ett årskort till Nedre Nyköpingsån av David på Skeppfourneringen i Nyköping. När jag kommer hem från jobbet dagen efter har jag redan packat fiskegrejorna. Jag känner i jackfickan efter fiskekortet. Där finns ingenting. Skräcken kommer krypande. Det borde ligga där. Jag letar igenom huset och bilen men ingenstans finns det och ingenting minns jag. Jag tänker att jag inte skulle vara något vidare vittne i en rättegång. ”Vad gjorde du igår och vid vilken tidpunkt?” Ingen ledtråd dyker upp i mitt huvud. Kortet måste finnas i stan, någonstans i Nyköping. Jag letar i träningslokalen, frågar i stadshusets reception. inget napp. Men på väg ned till Skeppsfourneringen börjar hjärnan fungera, jag åt ju på MacDonalds. Kanske tappade jag det där? På Skeppsfourneringen ligger det inte kvar. Men jag frågar David:

– Såg du att jag stoppade ned kortet i fickan?

– Ja, du försökte få ned kortet i plånboken, men det fick inte plats. Sedan stoppade du ned kortet i vänster ficka tillsammans med plånboken.

Nu är saken klar. Om jag stoppade ned kortet i samma ficka, åkte det säkert med när jag tog upp plånboken ur fickan!

På MacDonalds ser den stressade expediten väldigt frågande ut när jag försöker förklara vad jag förlorat. Hennes min är inte särskilt hoppingivande. Men hon går för att se efter. Ansiktet dyker fram och hon frågar:

– Vad heter du?

Hon har zip-bagen med det gula fiskortet i handen.

Cityfiske med mysfaktor. Skymningen sänker sig och belysningen tänds över ån.

En kort stund senare står jag äntligen utvadad i ån. Timmarna har gått och det skymmer, den gråslaskiga staden förvandlas när gatubelysningen tänds runt ån. Färger i blått och guld omger mig. Behmbron glittrar när jag fiskar mig ned mot den plats där jag tog min första havsöring i Nyköpingsån i slutet på 80-talet. Nu var det länge sedan jag fiskade här nere. Jag känner inget och tvåhandskastningen är ovan och klumpig. Men det är kul. Jag vandrar uppströms för att avsluta fisket nedströms Storhusqvarn. Efter något kast från iskanten på muren tar jag upp mobilen för att kolla klockan, snart går parkeringstiden ut. Klockan är halv fem snart, jag har en halvtimme på mig. När jag lyfter spöet för ett nytt kast slår det tungt i andra änden av linan. En fisk, faktiskt en fisk, en stor fisk! Det är en brun hanne på ca 4 kg.  Flugan lyser i käften. Det är en chartreuse Clouser Deep Minnow. En berömd kustfluga, fast den föddes ju i flodmiljö. Vilken dag! Från förtvivlan till fisk.

Lite för mörkt för fotografering ... Ville inte lyfta fisken ur vattnet heller ...

Tack alla som hjälpte mig i jakten på fiskekortet. I synnerhet personalen på MacDonalds Nyköping och David på Skeppsfourneringen. Det är till honom man ska vända sig om man behöver ett bra vittne i en rättegång – inte till mig.
AKTUELLT

Paradiset Pjältån

På söndagmorgonen den 10 september samlades ett gäng i Skriketorpsravinen vid Åby där Pjältån rinner fram. Sträckan är en våt dröm för både leklystna havsöringar och biotopvårdare, men på vissa ställen är ån rensad på sten. Det är därför vi är här: För att lägga tillbaka sten som tidigare generationer lagt upp på land. Nedströms

Full fräs i Näveån!

Idag var det dags för elfiske i Näveån med Tobias Fränstam från Sportfiskarna tillsammans med praktikanterna Ådén och Lisjö. Den nedre sträckan som kallas Båtklubbssträckan höll sämre med öring än tidigare år. Kanske har den varit utsatt för mer predation än tidigare? En idog häger? Positivt är att nejonögonen verkar trivas. Den övre sträckan var

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong