Ephemera danica

Melker Wallin har siktat en danica-plockare.

Vi smyger. Sakta höjer jag huvudet. Där nere i det klara djupa vattnet ser jag grå skuggor mot den ljusa sandbottnen. Intill motsatta strandkanten poppar det upp dagsländor, Ephemera danica – åsandsländor. Nu är de feta och milt olivgröna, snart är de tillbaka över vattnet i skira festkläder, komna från festen med korgen full av ägg: elfenben och svart. Då och då försvinner sländorna i en försiktig virvel. Öringen äter, men inte med någon frenesi, de har inte bråttom – de är mätta och dästa. Fisken är svårfångad och kräsen i den klara strömmen. Vi är tvungna att fiska nedströms och med precision. Långa tunna tafsar. Eftersom strömmen är långsam rör sig öringen mycket, du ska helst se fisken du kastar på – inte bara vaket– för fisken är inte kvar där den vakade. På en minut kan den vara 50 meter längre ned.

Precis när Johan Dallhäll skulle förevisa denna guldklimp landar en danica på objektivet.

Nykläckt åsandslända.

En Björn som drillar öring.

Jag får mitt glory moment. Jag ser två fiskar komma uppströms. Melker och jag dyker ned i strandvegetationen.  Den ena fisken ångrar sig och vänder nedströms. Men den andra saktar in och fortsätter långsamt uppströms. Några meter utanför mig, på en sandvall gör den halt. Jag lägger flugan strax uppströms. Det rycker till i fiskkroppen. Den stiger, den stiger bestämt, inget cirklande. Munnen öppnas och flugan försvinner. Kroken sitter. Och sedan är det plötsligt förrädiska trädrötter överallt. Det där sköna vassa ljudet av en högvarvande flugrulle, och fräset av en 12-fotstafs. Solen står lågt, men det kommer aldrig att bli mörkt – alltså är vi i paradiset.

Glory moment: Fjällskogsöring fångad på torrfluga med danica-stuk.

AKTUELLT

Paradiset Pjältån

På söndagmorgonen den 10 september samlades ett gäng i Skriketorpsravinen vid Åby där Pjältån rinner fram. Sträckan är en våt dröm för både leklystna havsöringar och biotopvårdare, men på vissa ställen är ån rensad på sten. Det är därför vi är här: För att lägga tillbaka sten som tidigare generationer lagt upp på land. Nedströms

Full fräs i Näveån!

Idag var det dags för elfiske i Näveån med Tobias Fränstam från Sportfiskarna tillsammans med praktikanterna Ådén och Lisjö. Den nedre sträckan som kallas Båtklubbssträckan höll sämre med öring än tidigare år. Kanske har den varit utsatt för mer predation än tidigare? En idog häger? Positivt är att nejonögonen verkar trivas. Den övre sträckan var

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong