Att fiska tillsammans

Öringjägarna Sanna Nygren och Kenneth Englund.

Öringjägarna Sanna Nygren och Kenneth Englund.

När jag kommer ned till Bråvikens strand bryter solen igenom sjoken av dimma. Jag har tappat solbrillorna och känner mig som Gollum på väg upp ur Moria. Ögonen är inte alls vana vid ljus efter den gråaste februari i mannaminne. Jag är ensam på udden. Dimman kommer och går men solen blir starkare. Det behövs nu. Vattentempen har legat på någon enda grad under lång tid nu trots mildväder. Solen måste få chansen att värma upp de grunda vikarna. På eftermiddagen börjar det blåsa upp från öster. Nu träffar jag Kennet och Sanna. Kennet är bekymrad över läget i Cityfisket i Norrköping. Över köttfisket och den dåliga stämningen. Trånga fiskeplatser är alltid lite problematiska. Därför är vi här ute i friheten. Här finns det plats för alla. Kenneth hoppas att Sanna ska få fisk, ska bli biten, att de ska kunna dela detta. Och jag vet hur det känns; den fantastiska känslan när Annika fick sin första havsöring på kusten. Numer är det hon som tar de största öringarna. Jag får ingen fisk idag, men Kennet kan berätta att alla inte blivit lottlösa. En fisk i tvåkilosklassen har varit uppe hälsat på en kompis till honom. Det närmaste jag kommer fisk är en rejäl virvel invid strandkanten just när jag tänker ge upp. Om jag inte såg fel var den fisken märkt med ett namn som börjar på S.

0 kommentarer

AKTUELLT

Midsommarmössa på!

Skymningen sänker sig. Det är det vi väntat på. Inte för att det är så mörkt, men i kväll är det mulet. Det är veckan före midsommar och lite tidigt för torrflugefiske. Åsandsländan har vi inte sett till och endast ett fåtal andra sländor. Men vattenståndet är bra. Det är kallt, men inte frost i den jämtländska

Storöring i gäddvikarna

– Gäddvikarna, säger Peter och skrattar. Havsöringfiskarna missar ofta dem, åker till sina vanliga ställen, men nu när det är kallt i vattnet och man hittar varmt vatten i dem – Oj, vilka öringar jag såg förra våren … Vi stannar till vid ett klassiskt ställe, en grynna med rejäl ström, men där händer inget,

Havsöringhumör

Ibland är det tufft att vara havsöringfiskare. Det gör fisken fantastisk och förskräcklig. Att förfölja ett silverspöke genom havet är kanske inte det mest produktiva man kan göra med sitt liv. Men det är vackert: Havet, fisken, livet.  

Uppvärmning i Bråviken

Idag träffade jag Mikael Mählström och Jonas Larsson vid Bråvikens kant. Som vanligt hoppas man på mer sydlig än västlig vind när man ska fiska från land. Men västlig blev det – som vanligt … Jag hade tänkt ge mig ut bland öarna i min pontonbåt, men vinden friskade i och ökade till 10-11 m/s

Bind en Jiggy Spiggy till vårens havsöring!

Jiggy Spiggy är en fluga som jag konstruerade i början av 2000-talet. Det är en av de flugor som överlevt och fortfarande finns kvar i havsöringasken. Det är en fluga som jiggar – dyker och stiger snabbt, men är ingen jiggfluga, d.v.s. rider ju inte med kroken upp. Den passar allra bäst under havsöringens högsäsong

Plastic Fantastic

Det är redan för sent. Den är överallt. Men låt oss sluta nu och samla in skiten. I dag var jag väl inte på topp. Glömde det viktigaste av allt hemma: Linkorgen. Och bilnycklarna, var är dom? Och fisken? Men Johan var på G. En ren D-vitaminkick i november. När solen gick ned högg det