Publicerad 22:51 - 2012/05/10
Ingemar Johansson och Raine Poka på Hittarpsrevet.
Idag har jag bytt sida. Av Kullahalvön vill säga. Jag är nyfiken på Hittarpsrevet och bestämmer mig för att göra dagens fiskeförsök där. När jag anländer är det ett drömskt ljus över Öresund. Ett riktigt fiskeljus och ett riktigt fiskeväder med omväxlande ljusare stunder och milt regn. Revet är ännu finare än jag föreställt mig. Längst ut ser jag silhuetten av två fiskare. Nej, det är nog inga tonåringar, det syns på vadstilen. Jag börjar fiska på lovartsidan i sydvinden men känner ingen fisk. Är det näbbgädda inne? När fiskarna ser ut att avsluta sitt fiske möter jag dem på revryggen. Det visar sig vara två Skälderviksfiskare som förirrat sig över till sundet för att fiska horngädda som fisken ju heter i Skåne. Ingemar Johansson och Raine Poka. Både herrarna och jag förväntar oss fisketips för revet, men jag är ju här för första gången och är ännu mer novis på platsen. Ingemar och Raine har inte haft någon tur med öringen när de fiskat här trots att det är så fint. Vad kan det bero på? Det har gått trögt med horngäddefisket också, men de har definitivt fått ihop till en middag i alla fall. Raine visar sig vara en kollega. Han har skrivit mycket om fiske och fiskat ihop med både Arne Broman och drottning Silvia. Men detaljerna kring majestätsfisket får nog Raine själv berätta om när ni träffar honom vid vattnet.När jag sagt adjö till de båda fiskekamraterna vadar jag mig ut på revets spets. Jag skrämmer ut en fisk och undrar om det var öring eller Belone Belone som fanns under virvlarna. Inget hugg. Jag byter fluga till en orange märla och när jag når revets spets sliter något tag i flugan och börjar dansa fram på stjärten. Horngädda! En karaktärsfisk för sundet i maj. Lets Dance!
Belone belone – en dansare.
Kväll över Revet.
Publicerad 22:19 - 2012/05/10
Gråkall morgon med styv nordan. Idag fiskar jag södra sidan av Skälderviken. På östra sidan av piren är vattnet klart, men på västra sida är vattnet upprört. Jag pratar med en svan som ligger och tycker synd om sig själv på en bädd av blåstång invid piren.
”Ligg kvar du, jag ska inte bråka.”
Jag vadar ut mot väster och sätter på en Slim Jim Spoon Fly. Den syns bra i det grumliga vattnet och gör mycket väsen av sig. Jag når fram till några uppstickande stenar och lägger flugan strax utanför den ena. Tvärstopp. Min första Skälderviksöring tar fart med den breda paddeln och visar sig i silhuett mot den blånande nordsidan av viken.
Det är en blank fisk över minimimåttet på 45 cm. På andra sidan Kullen hade jag satt tillbaka den, för där börjar Östersjömåttet på 50 cm. En annan dag hade jag satt tillbaka den här också, men nu har jag stuckit ut hakan och lovat matfisk till vår värdinna Vanja i Skälderviken. Det är alltid lika fantastiskt roligt att ta en fisk första gången man besöker en ny kuststräcka. Och att klura ut vad som är speciellt med de nya stränderna, bottnarna och fiskarna som jagar där. Här i Skälderviken finns fantastiskt fina grunområden. Problemet är bara att de är gigantiskt stora, vilket gör det till ett slitgöra att hitta fisken. Det gäller att hitta den fläck som ser ut att ha det där lilla extra: en håla, en storsten, ett speciellt läckert rev eller en djupkant. I kustfisket är sökande både vägen och målet.
Skälderviksplask!
Publicerad 23:04 - 2012/05/08
Vid mynningen.
Jag är på promenad vid Skälderviken. När jag kommer fram till Rönne Å:s mynning ser jag en man som håller på att trassla med sin haspelutrustning. Mot väggen står även ett spinnspö med en gammal ambassadeur. Haspelrullen är en gammal Cardinal i vacker ”british racing green”-kulör. Den ser knappt använd ut.
Jag minns den rullen så väl från sjuttiotalet, hette den 33?. Då i Karl-Erik Anderssons mästerliga fiskenävar vid Fjätälven.
”Vad bra att du kom, jag kan behöva ett handtag med den här”, säger den gamle mannen. ”Jag har inte fiskat på 20 år, men nu var det en bekant som tyckte att jag skulle följa med.”
Linan är tvinnad, men snart har vi fått ordning på det hela och snart är det kroklösa draget ute i kanalen för att sträcka den lina som varit upprullad på spolen under 20 overksamma år. Den måste ha förvarats mörkt och svalt, för nylonlinan verkar ok. Nu fastnar draget mellan två stenar. Jag erbjuder mig att dra loss det. Just då kommer en segelbåt för motor på väg ut i Skälderviken. Linan fastnar i båten och jag gör mig bredd på smällen. Som genom ett trollslag drar istället båten loss draget och släpper sedan linan oskadd. Det återupptagna fisket börjar bra. På vägen hem berättar mitt promenadsällskap att hon tycker sig känna igen mannen. Var det inte han som sålde sitt framgångsrika företag för att leva livets glada dagar och åka jorden runt? Skulle inte förvåna mig, tänker jag.
Publicerad 23:58 - 2012/05/01
Jag diskuterar flugspön med en bekant. Och vi pratar om regnbågarna i Bråviken. Hur stor skada kan de t.ex. göra i havsöringens lekbäckar?
”Jag tror att de är ett mindre problem än utsatta havsöringar med skiftande ursprung. Kanske vore det bättre att sätta ut regnbågar än genetiskt tvivelaktiga havsöringar,” Säger min bekant.
Jag anar att han har rätt, även om det skulle vara kontroversiellt. Det bästa är förstås att sluta sätta fisk överhuvudtaget och satsa stenhårt på den vilda öringen.
En liten rymling från Bråviken. Foto: Annika Nettelbladt
Publicerad 12:00 - 2012/04/29
Anders och jag besökte igår Östergötlands Skärgård. En av Sveriges vackraste skärgårdar, men inte helt lättillgänglig utan båt. Egentligen var vi ute efter havsöringställen, men det vi tänkt oss luktade mer gös än havsöring när vi väl anlände, väldigt färgat vatten med andra ord. Det perfekta fortskaffningsmedlet i denna labyrint av öar måste vara kajak. Vi hade bara flytring med oss idag och fick nöja oss med ett ytterst begränsat fiske. Och fisken för dagen fick bli gädda istället för öring. Men en skön stämning är det här nere i S:t Annas skärgård. Vi ligger på rygg diskuterar livet och ser sex havsörnar segla högt högt över oss. Ingen dålig sysselsättning i majsolen – och fisk fick vi ju – även om de inte var så stora idag.
Gäddan i S:t Anna – en av Sveriges vackraste fiskar i en av Sveriges vackraste skärgårdar.
Publicerad 23:54 - 2012/04/27
Stefan Johansson från Skogstyrelsen berättade om vattnet i skogen.
Mathias Ibbe förevisade bottenprov.
Jag tänker: Det finns väl inte en normal människa som kommer till en vattenvandring i spöregnet. Men det är en hel rad bilar parkerade vid bäckravinen i Kolmården när jag lite sen kommer fram till Kolmårdsbäcken. Det är Länsstyrelsen i Östergötland och Skogsstyrelsen som håller i arrangemanget. Mathias Ibbe och Urban Hjelte från Lst berättar om bäcken i Ösregnet och när Mathias ger oss ett bottenprov kan vi se att det finns ett rikt liv i bäcken: Dagsländelarver, nattsländelarver och Gammarus, sötvattensmärla. Och där! En mycket liten havshavsöring som fortfarande har liiite kvar av gulesäcken att leva av innan det är dags att börja tugga sig in i den riktigt hårda världen ovan grusbädden. Men nog finns det hopp för en liten öring även i en hård värld när så många människor samlas för att höra berättelsen om skogen och bäcken i det iskalla spöregnet.
Urban Hjelte hade mycket intressant att berätta om havsöring. Han ville dock inte elfiska i spöregn ...
Publicerad 10:58 - 2012/04/25
På måndagen träffade vi Carl-Åke Andersson (S) ordförande i Bygg & Tekniknämnden, Thomas Nygård ansvarig tjänsteman från Teknik och Sören Viking (S). Vi delade tankar kring vårt fiskevårdsprojekt och fick info om hur Nyköpings Kommun ligger till med brobygge och fiskväg vid Masugnsdammen. Vi fick också ta del av kostnadsförslaget för kommunens projekt som tidigare inkommit från konsultfirman WSP. Det skissade förslaget för fiskväg såg bra ut, d.v.s. den tänkta modellen verkade ha den utformning vi själva ser framför oss – vilket var lugnade. Det här är ju ett krävande projekt och utformningen måste bli rätt från början så att man inte kastar dyra slantar i sjön! Denna fiskväg är nyckeln till återskapandet av stora lek och uppväxtytor för havsöringen i yttre Bråviken. Vi hoppas och tror att politikerna i Sverige äntligen börjar kliva på tåget mot bättre fiske. Det betyder ju faktiskt mer klirr i kassan i form av inkomster för besöksnäring för Sveriges kommuner och det behövs i dessa hårda tider!
Thomas Nygård, Carl-Åke Andersson, Sören viking, Emil Viking och Bo Nettelbladt. Foto: Johan Dalhäll
Publicerad 17:17 - 2012/04/24
-
Johan Lundgren med en fin öring till invägning på Öringträffen.
Idag ska vi fiska på stora ön. På väg ned till stranden på nordvästra Gotland träffar vi Johan Lundgren som är på fin-fint humör efter morgonens öringbataljer. Han har en stålblank fisk på dryga 60 cm med sig. En sådan med väldigt få fläckar. Den glänser i solen och får fiskelusten att gå i taket. Dock finns det ju inget tak idag – rymden är blå! Johan har också haft följe av en riktigt stor öring, så kanske finns chansen till ett personligt rekord? Johan tar det för självklart att vi är med i Öringträffen och tävlar. Jag har fullkomligt förträngt att det är tävling idag och inser att det kan bli rätt mycket folk på de kända ställena. När vi fiskar av stenkanter och pallar kommer det också ned ett gäng fiskare och börjar kamma av den fina bottnen utanför den sanslöst vackra klinten här på västra ön. Vi fiskar oss norrut och snart har Henrik fisk igen. En mindre fisk som får simma ut efter fotografering. Nu måste det snart komma upp en fisk på fluga annars börjar mitt självförtroende också vackla!
Nu börjar Henrik bli alldeles för kaxig!
Vi bestämmer oss för att ta en promenad till ett mer otillgängligt ställe. Väl framme hinner vi bara fiska av den närmaste udden innan det skramlar till i skogen och en skåpbil kommer ned till stranden i full karriär. Jaha, nu ska det läggas nät. Jag vadar bort till viken för hinna lägga något kast innan vi blir helt insnärjda i nät. Jag vadar, de ror. Ett kast hinner jag lägga innan den första öringen hugger … men går lös … hugg igen och sedan följer den flugan hela vägen in. Samtidigt läggs det nät på grunt vatten över hela viken. Deprimerande … Jag fångar ändå tre fiskar under kvällen, två smaldjur och en liten feting. Men herregud så många hugg! Jag har aldrig varit med om så svårkrokad fisk tidigare! Anders tappar en blank fisk och Henrik krokar äntligen en fisk på flugspö också, men tyvärr har han råkat ut för en skada på tafsen och förlorar fisken. När vi pratar med en spinnfiskare på färjan, visar det sig att de varit med om samma fenomen med svårkrokade fiskar. Fisk som kommer bakifrån och följer gör krokningen mycket svårare kan vi konstatera. Kanske borde man ha tubfluga med trekrok redo vid sådana tillfällen?
Gotländsk smalis. Foto: Anders Petersson.
Publicerad 15:45 - 2012/04/24
En matfisk med lagom mängd dioxiner!
På fredagen vaknar vi till regn och blåst, men inte riktigt så hårt väder som man kunnat befara så vi vågar oss ut på östra sidan av Fårö och på en av de finaste uddarna har vi lite lä för den värsta sjön. Udden ser riktigt giftig ut idag. Säkert finns det öring nära land i det turbulenta vattnet? Vinden ligger på från fel sida för Anders och mig som båda är vänstervridna. Lättare har Henrik, men han är ännu ovan att svinga flugspö på kusten. Efter en stund byter han till haspel och kustvobbler. Det visar sig vara rätt taktik för snart hörs ett rop genom vind och vågbrus: Henrik har fisk. Det värmer en fiskevärds hjärta! Det är ingen stor fisk, men den håller minimimåttet och får avsluta sina dagar. Sjön suger som bekant och den ser god ut! Nästa vik har inte samma lä för nordostvinden, men nu har vinden lagt sig. Däremot dundrar stora dyningar in vilket gör vadning vansklig. Ander fiskar från en båtlänning och har ett följe. Jag som gillar mycket rörelse i vattnet fiskar på helspänn, men inget mer händer, varken på fluga eller spinn. Henrik alternerar mellan fluga och kustvobbler men öringen vill inte riktigt. Vi avslutar med fiske i Fårösund från flytring. Jag har ett hugg, men blir utan idag. Henrik fångar en liten smällfet blänkare på spinn men Anders blir också utan. Bysen djävlas med oss flugfiskare!
Publicerad 15:02 - 2012/04/24
Vi har anlänt till Fårö, jag, Anders och Henrik. Det är första gången Anders är med på fiske här och jag vet ju att det kan vara svårt att bryta isen på ön – när det gäller havsöringfiske. Särskilt svårt läge har Anders vars havsöringsjälvförtroende inte är på topp efter de senaste katastrofala åren på Sörmlandskusten. Nu gäller det alltså att hålla sig väl med alla naturväsen runt stugan. Naturligtvis är Bysen framme i buskarna och kollar in oss,
Bysen är svårflörtad, ska vi lyckas?
som han har för vana när det dyker upp nytt folk på heden. Henrik har gjort lumpen härute och har kanske redan bekantat sig med honom, nu gäller det bara för Anders att komma på rätt fot med den svårflörtade lilla herrn.
